Lagt på is....

Måste fundera lite.. Vi får se hur det hela tar form.
Återkommer.

Om att sparka igång...

... ett nytt äventyr.

(Bormiansk alpkossa, påträffades i början av sommaren)

För det ska jag. Hastigt och lustigt har jag bestämt mig för att åka till Italien. Jag vet inte så mycket mer i dagsläget. Vad jag däremot vet är att det är jag inte är tillfreds med det gör jag gör precis nu (dvs INGENTING), det är dags för något nytt, en plan, en längtan, lite tillhörande rädsla och ångest, men mest av allt känslan av att leva.  Jag känner att Fan har flugit i mig och då gäller det att hänga på (och att hålla tungan rätt i mun), nu bär det av! eller ja inte exakt nu, men snart bär det av!

Preliminär plan just nu är: 

Flyg till Rom, om 2-4 veckor. Stanna där ca en vecka. Njuta av livet.. strosa, fundera, äta, dricka, lära mig enkla italienska fraser som jag sedan skall upprepa ofta, mycket och med stor inlevelse, skratta och LEVA.

Sedan lite tågluff, ca 2 veckor... stoppen är oklara men jag funderar löst på någon väldigt liten kustby, för att sedan  luffa vidare upp mot Toscana trakten och Florens.

När jag känner mig klar med det där tänker jag mig att jag tar tåget upp till vackra Bormio, norr om Milano för att, om jag inte redan är urless på Italien och italienarna, stanna över vintersäsongen och njuta av de underbara alperna; natur som tar andan ur mig, hög luft, obegränsad åkning och det helt enkelt underbara italienska köket. 

Har jag tappat det nu? i så fall kan det väl få vara så...  

HOPPA!! (jag vill vara en person som vågar hoppa)

Jag rår om mig själv.. och min borg!

Calle är i Stockholm och jag rår som sagt om mig själv..
Hade pluggpass mellan tolv och fyra på biblioteket.. inte så illa som man kan tro, när jag väl vant mig vid tanken var det helt ok.. och när det sen äntligen kom några till så jag slapp sitta helt själv, var det inte alls så dumt faktiskt, väldigt avslappnad och lugn stämning..
Sen köpte jag godis och en tidning och la mig på en gräsplätt för lite eftermiddagssol, ännu bättre!
Nu tänkte jag faktiskt , till tonerna av ABBA, röja undan lite här hemma, lite inför-slutspurten-röj.
Ja tänk nu inte ens tanken.. skall det vara en sån här helg så kan det faktiskt få vara det fullt ut!

Till Lusen

Nu, då, tåget, kusten, maten, clara, cigg....
Du och jag.

På andra sidan..

På väg hem från en fantastisk valborgslunch sneddade vi genom parken. Vi hade varit där på tidigare på morgonen. Då var stämningen hög.. fullt av folk, alla var glada, alla var vackra, hög musik, picknick och dans, folkfest. Vi lämnade parken vi ett-snåret. Några timmar senare mötte vi en helt annan park... skräpigt, skränigt, utsmetat smink, fylla, grälande par, sårade känslor, trasiga flaskor, tung luft och söndertrampade gräsmattor.

När vi kommit ut på andra sidan parken tittade vi på varandra, det kändes så sunkigt. När den här dagen var slut skulle många ha skrattat gott, dansat och njutit i fulla drag.. 

Fast så kändes det inte nu.. nu kändes det mer som att folk skulle ha skadat varandra, legat med fel person, bråkat med sin bästa vän och gått gråtande hem i natten, vaknat upp dagen efter av att herr Ågren krupit ner i sängen och tömt askfatet under täcket. 

Om det var så att man kunde lämna tillbaks händelser, returnera dom, ifall man inte var nöjd.. hur många skulle då lämna tillbaks den här dagen?  

Jag och Lund

Vi skall snart skiljas åt.. för det mesta gör det mig inget alls. Vi är ändå klara med varandra. Dessutom är jag mer än redo att återförenas på heltid med mina gamla älsklingar. Vad jag dock inte är redo för är att lämna min lilla familj här nere.. vad konstigt det är, att man på lånad tid fick ha några så väldigt nära. Det blir speciellt på en sån här plats, där de flesta av oss inte hör hemma, där nästan ingen har någon från början. Man älskar varandra och delar allt.... i ett par år och sen är det slut.

Allvaret och jag

Jag älskar att lyssna på radio.. helst av allt P3 Dokumentär eller Sommar i P1... det kan verkligen göra min dag. Jag brukar dra på en på morgonen på väg upp till skolan, sen tjongar jag igång en ny, eller fortsätter på en gammal på hemvägen också. då slögår jag hem långsamt och gläds åt att "arbetsdagen" är över. De senaste dagarna har jag hållit mig till dokumentärerna, Helénmordet, Jönköpingskravallerna, Farcgerillan, Egyptieravvisningen m.fl. dom är riktigt ruggiga. Samtidigt som det är avkopplande så hinner jag ofta jaga upp mig lite, då är det tur att Calle väntar här hemma så jag kan ventilera det hela med henne. Nyckeln i låset..
Jag: (ett släpigt) heeej...
Calle: (ett glatt) hej (tillbaks...)
Jag: vet du.. jag lyssnar precis på en jätte hemsk dokumentär om... och..

Så håller det på, den här veckan har det snarare varit regel än undantag, fast det är inte så dumt. Mysigt, mysigt att bo med nån, mysigt att berätta för nån vad som hänt eller vad man tänkt på.

Här sitter vi.. trötta själar

Trötta var ordet. Det är ett sånt där underbart soldis utanför fönstret, sitter i bibliotekets datorsal och sneglar ut genom fönstret.... vi är tre tappra riddare kvar, för en timma sen var salen full av folk. Då var det ett konstant sorl av tangentknapprande, stolar som drogs ut och in, suckande, pollennysningar och studenthjärnor på högvarv. Nu är det bara tyst, dagen är liksom slut, avslutad  och vi är bara några eftersläntarare som inte fattat vinken.

Jag skall hålla ut tills klockan åtta, då kommer securitasvakterna och skramlar med nyckelknippan, tittar trött på oss som är kvar och säger släpigt Ok, hörni... vi stänger nu.

Lyssnar på min roadtriplista och stålsätter mig, knappa timmen kvar nu..

Skall jag snubbla så här nära mål?

Här i kungshamn pluggar vi på, idag har jag flyttat upp på övervåningen för att få lite variation på mitt kontor, vet inte om det hjälper men det känns bra att blicka ut över en ny vy... men om sanningen skall fram går det inte så bra. Jag harvar mig långsamt fram, ett par steg fram sen ännu fler steg bak. Jag börjar tro att examen inte alls är säkrad, kanske får jag smita ut bakvägen medan dom andra tjoar och skålar i champagne!? återvända till hösten och skämmas när jag för andra gången bjuder ner familjen och lovar dyrt och heligt att jo men den här gången är det faktiskt sant, jag skall ta examen.

Så här vackert var det igår kväll.

So looong Lund

Nej nu sticker jag… till Göteborg närmare bestämt. Sitter på tåget och längtar.. 

Det skall firas påsk med allt vad det innebär, förhoppningsvis. 

Lutar åt att påskbuffén blir på långfredagen istället för på självaste påskafton. 

Igår funderade jag över drömmarnas påskbord:

Ägghalvor

Romsås

Kallrökt lax

Hovmästarsås

Skagenröra

Brieost

Snoddas eller baguette

Prinskorv

Senap

Västerbottenpaj

God sallad

Rädisor

Påskmust

Inte dumt va??

På måndag drar jag vidare till Kungshamn, till Erika. 

Vi skall ha pluggstuga ända fram tills på torsdag, Härligt!

En glimt från gårdagen...

Fantastiska Hoffmaestro... idag värker det i kroppen.

Helgen jag behövde..

Skaldjurfrossa, the Kennedys, mys, lek med några små, trädgårdsröj, en tur till plantskolan, eftermiddagssol, vin och sen söndagspizza på det.

Onsdag

Idag är vi lite sjuka här hemma, eller vi och vi.. Calle är sjuk och jag tar rygg på henne. När man lever tätt är det lätt hänt att det blir någon slags följa John på känslor, dagsform och humör. En av oss tar täten och den andra hänger på. Det har sina för- och nackdelar. Fast idag är det mysigt, det vilar ett lugn över den här dagen och den här sjukdomen. Mitt mål för dagen är att vara klar med dagens måsten innan klockan tre, helst vid två. För i så fall skall vi bara mysa resten av dagen, pyssla lite och släpa omkring.

Hemma som inte längre är hemma...

Vår fina gata, där någon annan bor nu. Vi brukade ropa till varandra mellan balkongerna, man kan göra så när det bor en vän på varje våning, det var fint.

Barcelona jag saknar dig!

Vårstädning..

Lägenheten är städad, vädret verkar vara med på noterna och strax jag med.
Känner ett starkt behov av att vara i fas, att vara redo för våren, för ljuset och för de ÄVENTYR som väntar. Håll i er, snart drar det igång!

Min morgon-, mittpådagen- och kvällslåt!

Den är så fin.. gör mig pigg när jag är trött, glad när jag är ledsen och pepp när jag är depp.

Söndag.

Efter att ha ätit långfrukost tillsammans med Cissi och Erika, begav jag mig hem för att ta tag i oredan som växt de senaste dagarna.
Kände mig less på lägenheten och började feja som en dåre, bestämde mig för att möblera om, bara för att inse att vår ursprungliga möblering ändå var den bästa, ändrade tillbaks igen.
Blev riktigt nöjd faktiskt, fick upp lite tavlor, flyttade om lite prylar, men mest av allt pulade jag omkring, lyssnade på radio och gjorde fint.
Sedan bakade jag söndagspizza, hällde upp ett iskallt glas vitt och satte på Ally McBeal. Slängde iväg ett meddelande till Majsan, det visade sig att även hon satt och smuttade på ett glas. Vi skålade via mms och återgick sedan till söndagsmyset. Två livsnjutare på en pinne.

Got nothing on my hands but time

Jag har blivit näst intill besatt av tanken på äventyr. Jag kan inte sluta, det är visserligen ingen ny sysselsättning men det har på senaste trappats upp. Jag lägger bra mycket viktigare saker på hyllan dagligen för att istället komma på ett nytt äventyr. Omsorgsfullt beskriver jag sedan dessa "äventyr" i långa sms som jag skickar iväg till noggrant utvalda personer. Personer utvalda beroende på hur bra jag tror de kommer/kan svara på mina förslag. Det finns nämligen flera sätt att svara "bra". Först och främst måste de gå igång på idén, de måste tilltalas och förstå känslan av vad jag precis beskrivit, annars funkar det inte. Men minst lika viktigt är hur de sedan väljer att besvara det hela. Det finns två riktigt bra svar. Helst av allt ser jag att svaret kommer i form av en fortsättning på samma äventyr som jag just skickat, som en förlängning. Men jag uppskattar även då det kommer i form av nya äventyr. Har äventyret dessutom kompletterats med en bild eller en låt är lyckan total.

Den här typen av tidsfördriv roar mig väldigt mycket. Äventyren hamnar i samma kategori som att komma på liknelser och att tala i metaforer.

Det är viktigt att välja vilka personer man gör vad med, om det skall få full effekt vill säga.

Min fina vän Erischa är en utmärkt metaforpartner, samtalen pågår en evighet och är antagligen utåt sett helt obegripliga, vilket naturligtvis ökar charmen avsevärt. Kanske är det för att vi inte riktigt kan fånga känslan om vi pratar rätt av, eller så kanske vi helt enkelt bara roas av hur långt vi kan dra det, låångt.

Calle är även hon riktigt skarp då det kommer till den här typen av samtal. För ett tag sedan började hon och jag prata om hur en person kunde vara en stad. Jag minns inte riktigt hur det började, men det var en av alla sena kvällar i Malmö, där vi bodde då. Det slutade i vilket fall med att jag blev Istanbul och hon Florens. Den killen jag då var intresserad av blev Köpenhamn och så vidare. Vi slog fast att kontraster var ett vinnande koncept men var även eniga om att man inte kunde utse sin egen stad. Naturligtvis läser olika personer in olika saker i olika platser, men hittar man rätt blir det oslagbart.   

Idag vill jag vara...

så där lojt dramatisk som Dusty är..

Kittlande

Jag hoppade från den här bron för ganska exakt ett år sedan... Bloukrans Bridge, 216 meter över marken eller över floden om man skall vara petig. Anledningen till att jag tar upp det nu är att jag precis gått igenom alla mina bilder från Sydafrika för att framkalla och äntligen, för första gången sen högstadiet, skall göra ett album. I vilket fall... jag kom över bilden och ärligt talat, så vänder det sig i magen på mig bara jag tittar på den. Jag är väldigt stolt över att jag hoppade, det erkänner jag.

Det var kanske den absolut bästa och värsta känslan jag någonsin upplevt, så kittlande härligt, underbart, fantastiskt men samtidigt så fruktansvärt vidrigt. Jag ville inte göra det, jag får svindel väldigt lätt, men jag hade målat in mig i ett hörn. Vi gav vår vän hoppet i tjogofemårspresent... tydligen var dealen att vi allihop skulle hoppa, viket alla tydligen var klara över, men inte jag. Det är den typen av bilder, av mig själv som modig och äventyrlig, som jag har svårt att släppa... Jag vill leva ett liv som har inslag av spänning och äventyr. Inte nödvändigtvis den typen av äventyr, för ärligt talat är det lite väl magstarkt.. men ändå.

New Kids On The Block - Instant Reward

Modiga handlingar bör belönas omedelbart - instant reward. Det borde in princip funka som en naturlag. Tar man mod till sig och agerar utanför sin trygghetszon borde det alltså direkt visa sig att den typen av handlingar lönar sig. Jag tycker inte riktigt att det funkar så, det verkar inte som att han där uppe, eller vem det nu är som håller i klubban, har hört talas om instant reward.

Men för att komma till sak... modig är min vän som precis begett sig till Gällivare för att tillsammans med sin vän genomföra ett kulturprojekt som man kan följa här. Idag var deras första riktiga dag i staden. Så nu tar jag helt enkelt över rodret - klubban, och utdelar instant reward till Er, Linn och Sofi.

Herre gud... skall man behöva göra allt själv nu för tiden??

Slänger in en blomsteräng när jag ändå är igång, till dig älskade lusen!
  

Längta Sakna Minnas Glädjas

Det kommer över mig ibland.. känslan av att jag blivit av med något, ett sammanhang, en plats, en person, en känsla. Ventilerade känslan med Calle här om dagen. Jag frågade vilka platser hon lämnat kvar en bit av sig själv på? Hon funderade en stund och sen sa hon INGA. Hon sa att platserna och upplevelserna nog höll på att forma henne till den hon är, den hon vill vara. Jag funderade på det ett tag. Jag har nämligen själv känslan av att jag lämnat kvar bitar av mig själv på flera ställen. Dessutom klandrar jag någon eller något för dessa förluster. Jag vet att det är orimligt men jag tycker på något sätt att omständigheter har tvingat mig att lämna dessa platser och att det därmed inte varit mitt eget val. Jag tycker att det är svårt att överge den identitet jag kopplar till platserna och den person föreställer mig att jag var då, det är lite för smärtsamt att släppa vissa bilder. 

Cape St Francis * Bettys Baai * Signal Hill * Boulders Beach

Hem till Göteborg över helgen och en snabb tur till barndomen

Önskemiddag: Räkor och Kräftor

Farfar fyllde 92 år.

Ser inte riktigt ut som på bilden längre...

Men piano, det är han fortfarande en j*vel på

Sigge var hundvakt.

Jag kunde som vanligt inte hålla mig utan gav mig på fotoalbumen...

I sommar sticker samma gäng som ovan (+ Marie) till Italien och vandrar.

Fint med barndomsvänner eller "kusiner" som vi säger till dem som frågar.

Vet inte riktigt hur det började men vi säger helt enkelt alltid så, har dock

satt oss i knepiga situationer när "släktskapet" ifrågasätts.

- Jaha, så era pappor är bröder?

- Nej.....

- Nähä... era mammor är systrar?

- Nej..............

- Nähä.. ok..?

Så fortsätter det till man uteslutit alla möjligheter.. ni fattar.

Vi är alltså egentligen inte alls släkt men vi säger det,

det känns ju som att vi är det, finns inte egentligen någon vits med den

lilla vita lögnen men vi forsätter ändå. Kusiner alltså, punkt.

Ignorerar texten, peppas av känslan!

Senaste tiden

    Vaknar nu allt oftare av att solens strålar, välkommen vår!

    Livet som kombo är inte så dumt...

Nya tulpaner varje vecka... lyx!

    Vi gick upp med uppsatsen och Johanna fyllde trettio! 

    Dubbelanledning att fira med rökta räkor på Rebell i Malmö.

    Underbar helg i Halmstad hos Linn. Maria kom från Göteborg.

    Fantastisk frukostbuffe. Hemlagad pizza. Walk The Line.

    Idag fick jag ytterligare bevis... våren är här!

... sen, ett soundtrack som passar dagen

Last summer was mad remember the rain

I know people complained
I had something else in mind
Not the sound of rain against my window pane
All I could hear was you
Hammering in my head

Fall like a wave
Against a rock
Leave with a rush
Or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not

One day I don’t know how
My whole life evolved
Around you my Lord
Believing was not enough

You said I was a hole of desperate need
And no love in the world
Not even yours
Could satisfy me

That’s when the troubles began
Disasters came
One by one I nearly drowned
In that Summer rain

Fall like a wave
Against a rock
Leave with a rush
Or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not

We fall like waves
Against the rock
Leave with a rush or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not
When you wake up
What’s broken what’s not 

Ge mig allt och ingenting, men först... äventyr!

natures valley sa. 2010